Recension: Sätt mig i brand!

Titel: Sätt mig i brand! (org. Ignite Me)
Författare: Tahereh Mafi
Förlag: B Wahlströms
Rec-ex/vinst/present: Nej
Sidor: 364
Serie: #3 i Rör mig inte!
Utläst: 25/7-14






Bokens första mening: Jag är ett timglas.

Handling:
Jag tänker inte be om ursäkt. Jag tänker inte ångra någonting. Jag vill att han ska frukta mig och be om nåd och jag ska säga nej, ingen nåd för dig. Aldrig för dig.
   Juliettes beröring är dödlig. Hennes krafter oerhörda. Det är hon som kommer att förändra historien. Hon har överlevt en pistolkula i bröstkorgen, men när hon vaknar vet hon varken om rebellerna är besegrade eller om Adam lever. Warner har räddat hennes liv. Warner, som hon hatade, men som blev hennes älskare. Warner, Adams bror.
  Juliettes och Warners kärlek är förbjuden men omöjlig att kämpa emot. Och nu säger Warner att han vill slåss vid hennes sida mot Återetablissemanget, och krossa skräckväldet. Men är det verkligen det enda han vill med henne?

Min åsikt:
Ett bra avslut till trilogin!
Men även om boken tillförde ett bra avslut så tyckte jag att det var för lite action i den. Omkring de 300 första sidorna är det i princip bara snack om Juliette, Warner och Adam. Juliette försöker reda ut hennes känslor för både Warner och Adam som hon ju tidigare varit tillsammans med. Men Warner har ändå alltid funnits med lite i bilden som den mystiska killen som ingen förstod sig på och nu, plötsligt, börjar Juliette tvivla på om hennes känslor för Adam är sanna och om hon gillar Warner istället. Jag tyckte om att läsa om Juliettes tankar och vad hon kände för dem båda men jag tyckte att det blev lite för mycket efter ett tag, det blev lite för tjatigt.
  Warner är en av de karaktärerna som jag tycker har växt mer och mer i läsarens ögon och som har gått från att vara en grym person till att man insett det faktum att han inte är så grym egentligen. Allt som Warner har gjort i de tidigare böckerna rättfärdigas lite i den här sista delen. Den andra karaktären som också växt mycket sedan de tidigare böckerna är självklart Juliette, hon har gått från att vara rädd för sig själv och sin kraft till att lära sig att hantera den och med det så kom även, sakta men säkert, hennes självförtroende tillbaks och i den här delen tar hon större plats och vill helt plötsligt leda en attack mot Återetablissemanget. Hennes resa har inte endast skett runt omkring henne utan resan har också skett mentalt och det tycker jag om, att hon verkligen fick styrka och kämparglöd.
  En annan sak som jag bara måste nämna är att jag verkligen älskar Juliettes och Kenjis vänskap till varandra, de kan verkligen prata om och dela med sig om allt vilket är underbart att läsa om. För alla vill vi väl ha den personen som finns där för en och lyssnar och det var den sortens relation som de hade till varandra. Det var samtidigt väldigt roande att läsa deras samtal till varandra!
Ex:
- Jag vet att jag är en väldigt attraktiv man, J, men jag är inte Bruce Lee.
- Vem är Bruce Lee?
- Vem är Bruce Lee? Ekar Kenji, chockad. - Herregud. Vi kan inte ens vara vänner längre.
- Varför? Var han en vän till dig?
- Bara sluta, säger han. - Jag kan inte prata med dig just nu.
     Något som jag är lite skeptisk med, med den här boken är att Warner (trots att han kan absorbera krafter) inte gjorde det med sin mammas kraft. Hon skadade sig själv så mycket att hon blev galen och då undrar jag om han, istället för att endast se på, försökt absorbera upp hennes kraft. Jag vet inte hur han hade påverkats av det men han kan ju göra så att hon i alla fall inte har ont hela dagarna och om jag varit honom hade jag i alla fall försökt göra det. För att se om det går.

Quote: 
Ord är som frön, tänker jag, som planteras i våra hjärtan när vi är små.
De slår rot i oss när vi växer, borrar sig djupt ner i våra själar. Goda ord växer bra.
De blomstrar och skapar sig ett hem i våra själar. De reser stammar runt våra ryggrader,
stöttar oss när vi är svaga, håller oss på benen när vi vacklar. Men onda ord växer dåligt.
Stammarna angrips och urholkas och fylls av andra intressen än våra egna.
Vi tvingas äta frukterna av dessa ord, hålls gisslan av grenar som växer runt våra strupar
och kväver oss till döds, ett ord i taget.

Betyg: 4/5
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Tidigare böcker i serien: